memory lane

Sedan jag var 14 år och konfirmerades har jag sparat ett kärt minne som jag inte riktigt vetat vad jag skulle göra med. Nu i helgen blev det av. Det är en mycket fin vers som min finaste mormor då fått hjälp med att maskinskriva (kanske av söta moster Kicki, måste komma ihåg att fråga). Måttet på pappret var nog lite mindre än ett A4 och texten mittcentrerad så att hitta färdig ram / passpartou var väldigt svårt. Det blev till att knåpa lite själv och nu har jag ramat in den i en gammal ram så länge, kanske byter så småningom.



Så har hon skrivit under för hand:

Dessa fina ord får bo i vårt sovrum med en madonna och ett par ljusstakar som också är minnen från henne.

Lite andra minnen bor på väggen i hallen. Mormor och morfar som unga längst upp till höger, farmor och farfar inunder. I guldramarna sitter foton på maken som liten söt knatte och i den ovala ramen är ett härligt foto på mig och lillbrorsan när vi klädde ut oss till brudpar i småbarnsåren ute i stugan. Färgfotot är på mormor och Elin som nyfödd första gången de träffades (kanske var den enda gången med) Mormor dog två månader senare så det är ett värdefullt foto, ett av dem sista vad jag vet.

En liten minneskavalkad , ta vara på varandra och ta fina foton även på våra äldre. Kramar till alla som smygtittar här =)